Fan fan fan

En del människor är så jävla osmidiga så jag blir skogstokig. AH. Jag hatar när du tar mig för givet. Jag hatar det. Hatar hatar hatar det. Jag hatar att leva i skuld och jag hatar att jag alltid måste titta mig bakom axeln. Fan. Helvetes skit! Jag kan inte leva såhär, tänk om det alltid kommer vara såhär? Jag kommer aldrig ha det som de andra så jag måste sluta jämföra. Men kommer det ngn gång bli enkelt? Eller blir det alltid ett enda långt "jaja, mm visst. okej." För att man inte orkar.

Bajs.