Vi måste prata allvar

Det är så sjukt lätt att drunka i allt skitsnack i den här lilla staden. Var man än är eller vad man än gör så är det, det enda folk pratar - språket skit. Det är så lätt att ge med sig och själv dras in i det, för det är det enda vi har att prata om - andra. Bläh! Jag vill inte, jag måste kämpa emot för jag vill inte vara samma person som jag var för 1 år sedan, big no.

För att prata om någonting betydligt mer lättsamt så kan jag ju tala om att mina ben är för jävla fina nu. Får man säga så utan att skryta eller? De är iaf ompysslade och nästan gnistrar som de där jävla vampyrerna i twilight.

Haft en väldigt fin dag, liggandes på en nästan vit sandstrand med havet och lite friends och syster som sällskap, passar mig bra. Dock lurade jag ut alla till sandviken utan att någon av oss hittade dit. Jag ska inte ens nämna hur jäkla lång tid det tog tills vi äntligen hittade dit, en aning pinsamt. Men tillslut var vi där ;)

Dags att sova och absolut drömma.

PUSS